Time for bed. Tänkte faktiskt försöka ta mig till jobb imorgon och gå tillbaka till mitt vanliga liv igen. Det är planen iaf. Får väl egentligen se hur jag känner imorgon när jag vaknat, om jag känner mig redo eller ej. Men det är väl lite det jag är rädd för, att känna efter. Frågan är ju om jag nånsin kommer känna mig redo igen. Men det måste jag.. såhär kan jag ju inte hålla på hur länge som helst.

Första dagen var värst. Då gjorde jag inget annat än grät. Men veckan som har gått har varit mest dimmig faktiskt. Tänker mycket på honom, men dagarna har bara passerat förbi sådär utan att jag märkt det. Tror inte att jag hunnit tänka efter särskilt mycket på vad det var som egentligen hände. Hur det hände. Och framför allt varför det hände. Men den frågan kan jag ställa mig om och om igen hundratals gånger om dagen utan att få ett bra svar. Man säger ju att det inte finns några dumma frågor, bara dumma svar. Och det stämmer nog för jag kommer fan inte på något bra svar på detta faktiskt..

Antar att jag aldrig kommer få veta.

Anledningen till att jag är lite skraj för att gå tillbaka till jobb är för att jag inte vet hur jag ska bete mig längre. Men det är inte bara för jobbet jag känner så, så känner jag med allt och alla nu. Men speciellt mina arbetskamrater har varit ett jättestort stöd. Flera gånger om dagen pratade jag med min faster angående sjukhuset, läkarna och pappa. Jag bröt ihop både inför folk och ensam, för att jag var så rädd för att förlora min pappa. Men nu när det har hänt så fattar jag knappt att det är sant. Det är 10 dagar sedan och jag fattar det fortfarande inte.
Jag kan upprepa "pappa är död" i huvudet, och även säga det högt flera gånger, men det säger mig ingenting. Det känns liksom inte som att det är sant. Frågan är när jag ska fatta det, även om jag redan vet det. Men när ska jag fatta på riktigt? Jag är så jävla totalt nollad i skallen och jag känner att jag bara pladdrar på som en idiot utan att ens tänka när jag skriver. Jag skriver bokstavligen talat bara ner exakt allt som finns i huvudet nu.

Men nu sätter vi punkt på detta för idag! Ska synka min spotifylista till telefonen så jag har lite musik att lyssna på imorgon på tåget, sen är det nannedags.