Do you think about me when you're all alone? The things we used to do, we used to be? Do you think about me when the crowd is gone? It used to be so easy, you and me. When you need a way to beat the pressure down, when you need to find a way to breathe.

I could be the one to make you feel that way.
I could be the one to set you free.

Du springer aldrig ifatt när jag väl är där. Jag vill inte tänka framåt, men är livrädd att fastna här. Nu kan det vara för sent att säga som det är. Jag vet att det är svårt över telefon, men när jag har dig nära vill du därifrån. Jag vet att du har tänkt, men berätta hur du mår? Jag försöker träffa andra men det är inte så lätt. Jag har försökt att tänka bort dig på alla sätt. Det är dags att lägga på, men att stanna känns så rätt.

Jag vill ha dig nu som jag hade dig förut <3

Sen en tid tillbaka har jag känt mig svag och försökt att vara nån till lags. Ja, man kämpar för en plats som passar både här och där och snart har man glömt vem man är. Sen en tid tillbaka har jag varit tyst och försökt att känna efter hur det känns. Ja, man gör som alla andra och försöker att bli van, men jag har tröttnat på att vara likadan. Sen en tid tillbaka har jag tänkt såhär och insett att jag måste börja om.
Ja, jag har kämpat för en plats som passar både här och där, men snart ska jag hitta den jag är.

Shit pommes, allt har gått i räsorfart. I onsdags bestämdes det att jag skulle byta trean mot en tvåa och i lördags slog vi slag i saken, så nu sitter jag i en ny lägenhet på docentgatan. Väldigt fint och jag har Tjolle rakt över gatan så det känns ändå bra även om det är en sjukt bitterljuv känsla. Det var riktigt jobbigt att lämna trean och alla otroliga minnen.. fy fan vilken underbar sommar jag hade där!

Men nu är det dags att vända blad, och förhoppningsvis kan det bara bli bättre på nästa sida.


It took a long, long time to get here, it took a brave, brave girl to try.
It's been a while, I'm not who I was before. I don't need your opinion, I'm not waiting for your "ok". I'll never be perfect but at least now I'm brave. Now my heart is open and I can finally breathe. I got this. I found me.

Det slog mig alldeles nyss att livet i sig är jävligt problematiskt. Även om jag redan visste det, så blev det aningen större nu. Ligger här i sängen med laptopen och filosoferar lite och har så svårt att förstå vad som egentligen hände? Någon som kan svara på det?

För ett halvår sedan så flöt allting på och jag kan uppriktigt säga att jag var lycklig och trivdes som fan med livet. Men idag? Not so much. Även om jag är glad för de guldkorn jag har i mitt liv, så känns det som att skiten runt mig väger tyngre för tillfället. Jag hade dock aldrig klarat detta ensam, så jag är evigt tacksam för alla som finns! Jag kommer komma tillbaka, jag kommer finna mig själv igen en dag, det vet jag, men just nu så känns det så himla långt bort. Jag har inget tålamod. Jag vill vara mig själv, jag vill vara färdig och jag vill komma någonstans NU, inte sen.

I know that it's a wonderful world but I can't feel it right now.

I thought that I was doing well but I just wanna cry now


.

Then we'll fly until there is no end.

 

Allting är åt helvete och jag kan ärligt säga att det hade varit skönt om man bara kunde försvinna. Nej, jag tänker inte slasha sönder mina handleder, men det hade varit så jävla underbart att bara få försvinna tills allting var löst. Men problemet är ju att det inte finns en jävel som kan lösa det ÅT mig.
Nu när jag bor ensam så innebär det att allting blev dyrare, och pengarna räcker fan inte till ens.

Mitt liv kunde verkligen inte sugit håradre än vad det gör just nu. Snälla, skjut mig?

Har länge tänkt på att börjat plugga och min plan var att börja med min socionomutbildning till hösten. Men det innebär att jag kommer ha ännu mindre pengar än jag har nu. Hur jävla sjukt är det inte att man inte ens har råd att gå en utbildning för att skaffa sig ett bättre betalt jobb?! Det är rätt galet att man jobbar mer än 80% och inte tjänar tillräckligt med pengar för att ens kunna betala sina räkningar. Sinnessjukt.

En ny billigare lägenhet är inte lätt att hitta heller, och t.o.m den sunkigaste 1:an är för dyr för min överdåliga ekonomi. Det bästa hade varit en inneboende, men man vill ju inte bo med vem som helst heller. Ska ändå dela mitt hem med en annan person, och då måste det liksom vara någon jag känner sedan tidigare med tanke på att jag har djur också.

På toppen av alltihop så skulle Bella klippa mitt hår innan. Frågade henne om hon kunde klippa topparna och hon sa ja och jag lovade att inte bli sur på henne om det skulle gå åt skogen. Trodde dock inte att det skulle bli såhär illa. (Nej Bella, jag är inte sur på dig!) Haha :p Men hädanefter fortsätter jag göra det själv iaf! Så nu är det hackigt och så, men skitsamma. Det växer säkert ut så det inte syns! Får se lite galen ut, men det passar min sinnesstämning nu också så det går ju hand i hand.

Nej fuck detta, nu måste jag fan hitta på något att slå bort alla dessa deprimerande tankarna med. En film kan nog lösa de flesta problem!


Förresten, vet ni någon som är intresserad av att byta sin 1:a eller 2:a mot min 3:a så säg till!

Adios amigos!

Apologies, I'm not myself but I can guarantee that when I get back, you won't believe that you knew me well. Don't wanna think about it, I'm fucking tired of getting sick about it.

Now stand back up and be a man about it and fight for something, fight for something, fight for something!

Don't you move, can't you stay where you are, just for now?
I could be your perfect disaster, you could be my ever after.

 

Did you say it?

Make a plan. Set a goal. Work towards it. But every now and then, look around, drink it in.

Cus this is it. It might all be gone tomorrow. 

I don't need your opinion, I'm not waiting for your "ok".
I'll never be perfect, but at least now I'm brave.
Now my heart is open, and I can finally breathe.
Don't be mad, it's just the brand new kind of free.
That ain't bad, I found a brand new kind of me.

And I'm definitely not alone, I'm not alone.

Sitter på jobb och är så förbannat uttråkad. Har iaf kommit fram till att jag ska byta blogg eller skaffa mig en vanlig jävla dagbok där man skriver för hand på det old fashioned way. På så sätt kan ingen någonsin knäcka ens lösenord och läsa allt man vill behålla för sig själv. Man väljer ju själv vad man vill blogga om på internet, men ibland så känner man att man bara MÅSTE skriva av sig ordentligt och då är en offentlig blogg kanske inte det bästa stället att göra det på.

Med tanke på allt som händer/hänt så är jag totalt utmattad. Jag är arg/irriterad/ledsen dygnet runt och enda gången jag inte tänker på något är typ när jag sover. Dvs när jag väl FÅR någon sömn. Har inte sovit en hel natt på flera dagar och jag har aldrig någonsin varit såhär trött.

Jag har en så extrem klump i magen av diverse anledningar. Har aldrig haft denna hemska känslan i kroppen förr och jag önskar inget hellre än den ska försvinna. Det finns massor som hade gjort att jag sluppit känna såhär, men det är inget jag kan påverka. Det har lite att göra med andras val och så vitt jag vet så har jag aldrig kunnat bestämma över någon annan och kunnat säga åt dem vad de ska göra.

Jag önskar att jag bara kunde knäppa med fingrarna och göra allt bra igen.

Bad dreams, bad dreams, go away. Good dreams, good dreams, here to stay.

 

You're the only thing I know like the back of my hand.
And I can't breathe without you, but I have to.

Var det inte det här jag ville?
Jag har aktivt deltagit för att skapa det här livet. Varför ser jag inte mig själv i det längre?

Det enda som kändes mer omöjligt än att stanna, var att lämna det. Jag ville inte såra någon. Jag ville bara smita ut genom fönstret och inte sluta fly förrän jag nådde Grönland. Istället fattade jag ett beslut. Jag skulle be. Till Gud. Och det var något som verkligen var främmande.

"Hallå, Gud? Trevligt att äntligen träffas. Förlåt att jag aldrig har pratat med dig på tu man hand förut men jag hoppas att jag visat min ofantliga tacksamhet för allt du gett mig. Jag har stora problem. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag behöver ett svar."

Men jag fick inget svar. Istället var jag tvungen att gräva djupt inom mig och hitta svaret där istället och verkligen rannsaka mig själv.
Det hjälpte lite grann och gav mig lite klarhet, men det var inte alls vad jag hade väntat mig.
Nu är allting borta. Som totalt bortblåst.

Jag verkligen hatar att inte veta vad som kommer hända. I'm scared shitless.

Am i supposed to be happy? All I ever wanted, it comes with a price.

 

Jag hatar att blogga. Att vända ut och in på mig själv och blotta mig helt. Men ibland så bara måste man ventilera.
Men varje gång jag sätter mig för att skriva så är skallen så full av skit så jag inte vet var jag ska börja. Men på något sätt lyckas jag få ner några rader, och precis när jag ska publicera inlägget så raderar jag allt av rädsla att folk ska se rakt in i mitt hjärta. Det har väl alltid varit en av mina sämre egenskaper, att inte våga släppa in folk.

Jag vet själv hur mycket jag hatar att läsa om folks patetiska, deprimerade liv och nu sitter jag här och skriver ner exakt samma skit och vet att folk kommer hata mig för det. Men det är okej. För jag har kommit till en punkt där jag helt enkelt inte orkar bry mig mer.

Just nu känns livet alldeles för jävla tungt för att ens behöva tänka på att behaga ANDRA. Att behöva tänka mig för innan jag öppnar truten gör mig bara ännu mer trött.

Jag är totalt utmattad.
Jag orkar inte mer.

Nu ska jag fortsätta med det jag höll på med: INTE ETT JÄVLA SKIT!

Kom nyss på att jag inte ens skrev NÅGOT alls om vad det egentligen handlade om?
Där ser man. Man kan ventilera utan att avslöja! Good shit!

Good night, fuckers <3

 

 

Vet inte varför jag saknar dig så oerhört mycket just nu, men jag antar att det är denna tiden på året när man blir påmind om att man ska vara tillsammans med sin familj, och du inte längre finns här.

Jag har inte ens hälsat på dig en enda gång sedan begravningen och jag mår som ett rövhål när jag tänker på det.

 

Detta suger riktigt hårt.


Everybody hurts some days, It's okay to be afraid.
Everybody hurts, everybody screams, everybody feels this way and it's okay.

Det är snart jul och jag tänker på dig och att vi fick vår sista jul tillsammans. Det har gått snart 8 månader och jag förstår fortfarande inte att det verkligen har hänt. Många gånger har jag kommit på mig själv med att vilja ringa dig när jag sett "pappa" i listan i telefonboken. 
Jobbet ligger över gatan från där du bodde och det hade varit så jäkla enkelt att bara komma förbi en snabb runda efter jobb bara för att jag kunde.

Jag försöker vara stark varenda dag, men ibland rinner bägaren över. Men jag antar att vi inte kom till på denna jord för att vi skulle glida fram genom livet på ett bananskal. 

Ju hårdare vi faller, desto starkare reser vi oss.

Eller?

Jag lever, och du lever inom mig. <3

Har nyss sett "The Lucky One" och som den vekling jag är så sitter jag naturligtvis och bölar mig igenom hela filmen. Blir så jävla arg samtidigt för att sånt som händer i filmer aldrig händer en själv.
Visst, jag älskar min sambo men come on... han är ingen marinsoldat som hittade ett foto av mig mitt under ett krig och sedan letade upp mig för att det fotot räddade hans liv.

De känslorna man får när man ser såna filmer är helt oslagbara. Man bara sitter och drömmer sig bort och fantiserar om ett helt annat liv. Ett liv ute på landet där man är den "enda flickan i världen för honom" och han skulle göra vad som helst för mig.

(Än en gång, lämna Hegge utanför det här, I still love him! :p) Men man kan ändå inte låta bli att jämföra sitt eget liv med andras. Det är väl därför det kallas "film" för att sånt aldrig händer i verkligheten.

 

Ni som har sett "The Notebook" kommer definitivt älska "The Lucky One" då de påminner lite om varandra.

Normalt sett är jag en ganska "tuff" tjej som hatar när killar smörar för mig.. men det beror kanske helt och hållet på personen som gör det och på vilket sätt. Jag dejtade en kille en gång som verkligen gjorde ALLT för mig och det blev lite jobbigt eftersom jag faktiskt kan klara mig själv och göra vissa saker själv också. T.ex som att bära min egen handväska :)


Men Zach Efron kan få bära min väska vilken dag som helst.. ;)

nom nom nom...

 

 

Linda (bajstollen) åker till Australien nästa vecka och hennes sista arbetsdag är idag.. så jag tar över kundtjänsten nu. Visserligen är det skönt att variera lite så att jag för en gångs skull SVARAR i telefon istället för att ringa andra. Men hade hellre haft kvar Linda här :( Hon är massa dum!

Men imorgon ska alla tjejer ses igen hemma hos mig och festa lite så vi får chansen att hitta på något innan Linda sticker. Så det ska bli kul iaf :) Så slipper jag böla idag på jobbet. Bölar imorgon istället :D hahah.

Häääv a najs deeey, äälihuupa everibaadi!