Det slog mig alldeles nyss att livet i sig är jävligt problematiskt. Även om jag redan visste det, så blev det aningen större nu. Ligger här i sängen med laptopen och filosoferar lite och har så svårt att förstå vad som egentligen hände? Någon som kan svara på det?

För ett halvår sedan så flöt allting på och jag kan uppriktigt säga att jag var lycklig och trivdes som fan med livet. Men idag? Not so much. Även om jag är glad för de guldkorn jag har i mitt liv, så känns det som att skiten runt mig väger tyngre för tillfället. Jag hade dock aldrig klarat detta ensam, så jag är evigt tacksam för alla som finns! Jag kommer komma tillbaka, jag kommer finna mig själv igen en dag, det vet jag, men just nu så känns det så himla långt bort. Jag har inget tålamod. Jag vill vara mig själv, jag vill vara färdig och jag vill komma någonstans NU, inte sen.

I know that it's a wonderful world but I can't feel it right now.

I thought that I was doing well but I just wanna cry now


.