Jag hatar att blogga. Att vända ut och in på mig själv och blotta mig helt. Men ibland så bara måste man ventilera.
Men varje gång jag sätter mig för att skriva så är skallen så full av skit så jag inte vet var jag ska börja. Men på något sätt lyckas jag få ner några rader, och precis när jag ska publicera inlägget så raderar jag allt av rädsla att folk ska se rakt in i mitt hjärta. Det har väl alltid varit en av mina sämre egenskaper, att inte våga släppa in folk.

Jag vet själv hur mycket jag hatar att läsa om folks patetiska, deprimerade liv och nu sitter jag här och skriver ner exakt samma skit och vet att folk kommer hata mig för det. Men det är okej. För jag har kommit till en punkt där jag helt enkelt inte orkar bry mig mer.

Just nu känns livet alldeles för jävla tungt för att ens behöva tänka på att behaga ANDRA. Att behöva tänka mig för innan jag öppnar truten gör mig bara ännu mer trött.

Jag är totalt utmattad.
Jag orkar inte mer.

Nu ska jag fortsätta med det jag höll på med: INTE ETT JÄVLA SKIT!

Kom nyss på att jag inte ens skrev NÅGOT alls om vad det egentligen handlade om?
Där ser man. Man kan ventilera utan att avslöja! Good shit!

Good night, fuckers <3