Var det inte det här jag ville?
Jag har aktivt deltagit för att skapa det här livet. Varför ser jag inte mig själv i det längre?

Det enda som kändes mer omöjligt än att stanna, var att lämna det. Jag ville inte såra någon. Jag ville bara smita ut genom fönstret och inte sluta fly förrän jag nådde Grönland. Istället fattade jag ett beslut. Jag skulle be. Till Gud. Och det var något som verkligen var främmande.

"Hallå, Gud? Trevligt att äntligen träffas. Förlåt att jag aldrig har pratat med dig på tu man hand förut men jag hoppas att jag visat min ofantliga tacksamhet för allt du gett mig. Jag har stora problem. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag behöver ett svar."

Men jag fick inget svar. Istället var jag tvungen att gräva djupt inom mig och hitta svaret där istället och verkligen rannsaka mig själv.
Det hjälpte lite grann och gav mig lite klarhet, men det var inte alls vad jag hade väntat mig.
Nu är allting borta. Som totalt bortblåst.

Jag verkligen hatar att inte veta vad som kommer hända. I'm scared shitless.

Am i supposed to be happy? All I ever wanted, it comes with a price.