Begravningsbyrån
Har varit på begravningsbyrån idag och fått ett datum för när begravningen kommer äga rum. Känns skönt.
Östra Kyrkogården, Tis 17 april kl: 15.00.
På lördag kommer pappas dödsannons finnas i sydsvenskan, det lär nog vara första gången jag köper en tidning :)
Sitter och lyssnar igenom lite låtar man kan ha på begravningen och har bestämt mig för Sonja Aldén - Till En Ängel & Secret Garden - You Raise Me Up.
Om någon har bra tips på låtar man kan ha med så skriv gärna här eller på fb! (ni som är vän med mig på fb).
Livet känns tungt och allting är i svartvitt.. hade aldrig kunnat ana att det skulle kännas såhär att förlora sin pappa. Alla andra motgångar jag haft i livet känns som en bagatell i jämförelse med detta. Det är så att jag skäms över att ens ha gnällt över småsaker förr.
Samtidigt som jag vill gå tillbaka till jobbet och fortsätta leva som vanligt igen så är jag rädd.. rädd för att få ett nervsammanbrott i ett telefonsamtal eller att jag exploderar på fel plats på fel tidpunkt och på fel människor. Och samtidigt som det är skönt att vara ensam så att jag kan tänka & gråta hur mycket jag vill, så känns det jobbigt att vara ensam. Ingenting går ihop. I ena stunden så glömmer jag bort vad som hänt och kan t.o.m trycka fram ett leende och ett skratt, i nästa stund så blir jag påmind om pappa igen. All musik jag lyssnar på påminner om honom.. oavsett vad låten handlar om så lyckas jag höra en text som får mig att tänka på honom. Jag kommer nog alltid att leta efter de små puzzelbitarna av honom...
Lyckligtvis så får jag fina & glada minnen av honom i huvudet när jag tänker på honom. Tänker knappt på den sista veckan på IVA & Hospice när han var riktigt sjuk. Det var då det nog var som jobbigast för honom.. och även för oss andra. Men han var vacker även då! ♥
Det jobbigaste var att säga hejdå... och lämna rummet för gott. Och aldrig gå tillbaka in i rummet igen.
Jag tror jag sa hejdå till honom 189 gånger innan jag faktiskt gick. Jag pussade på honom, sa att jag älskade honom, gick ut. Gick tillbaka in och gjorde samma sak igen.
Jag tror inte att jag någonsin kan vänja mig vid tanken av att min pappa är borta för alltid.. nu intalar jag mig att vi kommer ses snart igen.
Jag älskar dig ända in i evigheten! ♥
Östra Kyrkogården, Tis 17 april kl: 15.00.
På lördag kommer pappas dödsannons finnas i sydsvenskan, det lär nog vara första gången jag köper en tidning :)
Sitter och lyssnar igenom lite låtar man kan ha på begravningen och har bestämt mig för Sonja Aldén - Till En Ängel & Secret Garden - You Raise Me Up.
Om någon har bra tips på låtar man kan ha med så skriv gärna här eller på fb! (ni som är vän med mig på fb).
Livet känns tungt och allting är i svartvitt.. hade aldrig kunnat ana att det skulle kännas såhär att förlora sin pappa. Alla andra motgångar jag haft i livet känns som en bagatell i jämförelse med detta. Det är så att jag skäms över att ens ha gnällt över småsaker förr.
Samtidigt som jag vill gå tillbaka till jobbet och fortsätta leva som vanligt igen så är jag rädd.. rädd för att få ett nervsammanbrott i ett telefonsamtal eller att jag exploderar på fel plats på fel tidpunkt och på fel människor. Och samtidigt som det är skönt att vara ensam så att jag kan tänka & gråta hur mycket jag vill, så känns det jobbigt att vara ensam. Ingenting går ihop. I ena stunden så glömmer jag bort vad som hänt och kan t.o.m trycka fram ett leende och ett skratt, i nästa stund så blir jag påmind om pappa igen. All musik jag lyssnar på påminner om honom.. oavsett vad låten handlar om så lyckas jag höra en text som får mig att tänka på honom. Jag kommer nog alltid att leta efter de små puzzelbitarna av honom...
Lyckligtvis så får jag fina & glada minnen av honom i huvudet när jag tänker på honom. Tänker knappt på den sista veckan på IVA & Hospice när han var riktigt sjuk. Det var då det nog var som jobbigast för honom.. och även för oss andra. Men han var vacker även då! ♥
Det jobbigaste var att säga hejdå... och lämna rummet för gott. Och aldrig gå tillbaka in i rummet igen.
Jag tror jag sa hejdå till honom 189 gånger innan jag faktiskt gick. Jag pussade på honom, sa att jag älskade honom, gick ut. Gick tillbaka in och gjorde samma sak igen.
Jag tror inte att jag någonsin kan vänja mig vid tanken av att min pappa är borta för alltid.. nu intalar jag mig att vi kommer ses snart igen.
Jag älskar dig ända in i evigheten! ♥
Kommentarer
Bozo skrev:
Beklagar din sorg Carro! Du är sannerligen en modig tjej! Sorgarbete kommer ta tid. var stark och fokusera på att fortsätta vara en s fin människa så vet du att din pappa är stolt över dig i himmelen!
Emma skrev:
Det är så fint allt du skriver om din pappa <3
Beklagar verkligen sorgen! Men han kommer alltid finnas med dig och hos dig!
Tessie skrev:
Man kan aldrig föreställa sig vad du gått igenom förrän man själv tyvärr gått igenom det, Jag vet hur de är o förlora ngn betydelsefull men inte förälder,
Jag e kanske inte där för dig när du behöver det som mest,men tankarna från mig till dig är där. Ja vill inte vara på trängande, o vill att du kallar på mig om du behöver mig! Massor me tjääärlek till calolajn! Pussar // Tessiefes
Trackback
