Är det nu någon ska berätta för mig att allting bara var ett dåligt skämt?

Pappa blev inlagd på sjukhuset för ca 3 veckor sedan och fick veta att han hade en stor tumör i magen. I fredags dog han. Helt utan förvarning blev jag utan pappa. Bara sådär.

Om nu Gud finns som folk påstår, vilket jag tvivlar starkt på, vad var hans plan med detta? Det sägs ju att Gud har en plan för alla och att allt händer av en anledning. Förklara då gärna för mig varför min pappa dog vid 54 års ålder.
Han levde 39 år i missbruk men valde bort det livet för 1 1/2 år sedan för att han ville leva ett normalt liv med sin familj, och sen händer detta.

Så som sagt; vad var vitsen med det här? Den där "Gud" kan kamma sig med en handgranat enligt min mening.

Jag vet inte hur jag ska kunna fungera som människa igen. Hur ska jag kunna orka gå tillbaka till mitt liv och fortsätta som vanligt igen? Hur ska jag kunna orka andas igen? Hur ska jag kunna orka leva utan min pappa i mitt liv?

Allting är fortfarande så jävla overkligt.

"Pappa är Gud i alla barns ögon."

Pappa är min Gud och därav den enda Gud jag väljer att tro på.

Just nu längtar jag som fan till begravningen.. För det känns som att jag åker dit för att få träffa honom igen.
Har sån ständig spring i benen för jag vill åka till sjukhuset och hälsa på pappa. Men han är inte där längre.. Och det är det som är jobbigt, när jag inser att han faktiskt är borta.