Missbruksproblem och cancer.
Det har blivit lite av en debatt på min Facebooksida.
Jag skrev ut i min status igår att jag tyckte det var fel att jämföra en person med missbruksproblem och en cancerdrabbad människa.
För mig är detta ett känsligt ämne då större delen av min familj inklusive släkt har missbruksproblem. Många har dött av överdoser och många har tagit överdoser men överlevt.
Min fostermamma dog i cancer, min farmor dog i cancer, så jag vet hur det är att förlora någon till den förbannade sjukdomen också. Det är ingen hit att se sin fostermamma tyna bort bit för bit och att cancern snart har tagit allt som var kvar av henne. Det är heller ingen hit att se en nära familjemedlem förlora sig själv till drogerna.
Amy Winehouse dog igår och som de flesta av er som känner till henne vet sysslade hon med både droger och alkohol och tyvärr så pallade inte hennes kropp längre. Sen såg jag någon som skrev att en missbrukare själv valde att dö eftersom de hade ett val, det hade inte den cancerdrabbade mamman som dog och efterlämnade sin 4-åriga dotter. Jag är absolut inte dum och definitivt inte kall heller, men hur i helvete kan man jämföra de två sakerna?
Jag skrev ut i min status igår att jag tyckte det var fel att jämföra en person med missbruksproblem och en cancerdrabbad människa.
Om en cancerdrabbad mamma dör och efterlämnar ett litet barn så tycker alla att det är hemskt såklart, men om en människa med drogproblem dör av en överdos så är det inte hemskt? I min värld går det inte ihop.
För mig är detta ett känsligt ämne då större delen av min familj inklusive släkt har missbruksproblem. Många har dött av överdoser och många har tagit överdoser men överlevt.
Mina föräldrar har haft missbruksproblem i hela mitt liv, men det har inte gjort dem till sämre föräldrar för det.
Min fostermamma dog i cancer, min farmor dog i cancer, så jag vet hur det är att förlora någon till den förbannade sjukdomen också. Det är ingen hit att se sin fostermamma tyna bort bit för bit och att cancern snart har tagit allt som var kvar av henne. Det är heller ingen hit att se en nära familjemedlem förlora sig själv till drogerna.
Cancer är inget man väljer att få, men ändå väljer man frivilligt att röka 2 paket cigaretter om dagen vilket med stor risk leder till cancer om du har otur. Nu menar jag inte "haha, skyll dig själv", men det medför risker att röka precis som att det medför risker att missbruka.
Det är ju inte så att en människa som testar droger första gången tänker: "Oj, shit, detta kan jag ju dö av. Jag kan ta en överdos. Men skit i det, Vi kör på för fullt sålänge det varar."
Precis lika lite tänker en rökare: "Oj, shit, detta kan jag ju dö av. Jag kan få cancer, men skit i det, vi kör på för fullt sålänge det varar."
Men bara för att man röker betyder det inte att man vill ha cancer ju. Jag röker och jag slipper helst cancer, men ändå röker jag.
Att börja röka är lika dumt som att börja missbruka, men det är lätt att vara efterklok. Man kan få cancer även om man inte är rökare såklart, och det suger också big time. Så därför tycker jag inte att folk med missbruksproblem får "skylla sig själva för det finns hjälp att få". När man väl börjat missbruka så är det jävligt svårt att ta sig ur det, och dessutom så är det inte alla som får hjälp.
Min poäng är att jag tycker det är FRUKTANSVÄRT fel att döma en missbrukare och tycka att det var rätt åt honom/henne för att h*n dog, för han/hon kunde ju slutat. Det är lätt för andra att stå på utsidan och titta på och döma när de i själva verket inte vet vad det egentligen handlar om i grund och botten.
Min pappa har efter 39 års missbruk äntligen lagt det på hyllan, men det tog sin tid. Men det spelar ingen roll. Han klarade det och det är därför jag är stolt över honom. Han var aldrig en sämre pappa för att han valde att missbruka. Det kan ta låååååång tid innan man får hjälp med missbruk, OM man får hjälp. Men det är inte alla som har styrkan och självförtroendet till att be om den.
Det är ju inte så att en människa som testar droger första gången tänker: "Oj, shit, detta kan jag ju dö av. Jag kan ta en överdos. Men skit i det, Vi kör på för fullt sålänge det varar."
Precis lika lite tänker en rökare: "Oj, shit, detta kan jag ju dö av. Jag kan få cancer, men skit i det, vi kör på för fullt sålänge det varar."
Men bara för att man röker betyder det inte att man vill ha cancer ju. Jag röker och jag slipper helst cancer, men ändå röker jag.
Att börja röka är lika dumt som att börja missbruka, men det är lätt att vara efterklok. Man kan få cancer även om man inte är rökare såklart, och det suger också big time. Så därför tycker jag inte att folk med missbruksproblem får "skylla sig själva för det finns hjälp att få". När man väl börjat missbruka så är det jävligt svårt att ta sig ur det, och dessutom så är det inte alla som får hjälp.
Min poäng är att jag tycker det är FRUKTANSVÄRT fel att döma en missbrukare och tycka att det var rätt åt honom/henne för att h*n dog, för han/hon kunde ju slutat. Det är lätt för andra att stå på utsidan och titta på och döma när de i själva verket inte vet vad det egentligen handlar om i grund och botten.
Min pappa har efter 39 års missbruk äntligen lagt det på hyllan, men det tog sin tid. Men det spelar ingen roll. Han klarade det och det är därför jag är stolt över honom. Han var aldrig en sämre pappa för att han valde att missbruka. Det kan ta låååååång tid innan man får hjälp med missbruk, OM man får hjälp. Men det är inte alla som har styrkan och självförtroendet till att be om den.
Ta vara på dina medmänniskor, vare sig hur de ser ut, var de kommer ifrån och oavsett hur dåliga val de gjort här i livet. En människa som börjar missbruka gör det till 99% av fallen pga depression, sorg eller liknande.
Jag citerar min bästa vän Emma när jag säger: "De väljer ju inte att skjuta heroin för att en fågel sket dem på axeln."
Jag citerar min bästa vän Emma när jag säger: "De väljer ju inte att skjuta heroin för att en fågel sket dem på axeln."
Kommentarer
Trackback
