Såg nyss en dokumentär som heter Bulgariens Övergivna Barn.
Jag grät okontrollerat.
Jag kan bara inte förstå hur man kan behandla någon på detta viset. Speciellt barn. Speciellt rörelsehindrade/handikappade barn. Det finns inte i min värld.

Jag grät större delen av dokumentären och min sambo sa åt mig att byta kanal. Men jag kunde inte. Varför är det så? Man mår så dåligt av att se sånt, men man kan ändå inte låta bli att titta.

Jag sa till honom att om jag någonsin kommer till ett sånt ställe så kommer jag inte åka därifrån utan att ha med mig minst en därifrån.
Älskade barn. Mitt hjärta gråter för dem..

Jag har varit i Bulgarien men såklart så syns inte sånt här i turisternas städer.

Lägger upp ett videoklipp från dokumentären för de som är nyfikna.
VARNAR KÄNSLIGA TITTARE!


Detta är rent ut sagt förjävligt :'(

 

Och vi svenskar har mage att gnälla över småsaker. "Jävla skit, mitt internet har slutat att fungera, hur ska jag överleva. Buhuuu"

 

It pisses me off...