Jag & sambon var nyss på hemköp och skulle handla och vid ingången står en man som frågar folk om dom har några kronor. Alla gick förbi, utan att säga ett ljud. Utan att ens titta åt hans håll. Han frågade oss också, men tyvärr hade vi inget i plånboken för tillfället men vi skramlade ihop lite på vägen ut när vi hade handlat.

Han stod kvar på samma ställe och blev lika avvisad av folk som innan. Vi gick fram till honom och jag sa: "Nu har vi lyckats skramla ihop några kronor. Här har du." Han sken upp som en solstråle och höll fram händerna i kupad form så att han kunde hålla alla mynten och sedlar.

Den summan vi gav honom var inte särskilt stor, för oss. Men för honom var det guld värt. Han tackade oss ett 20-tal gånger innan vi gick därifrån, och på väg till bilen ropade han "hejdå och tack än en gång så hemskt mycket" efter oss. När vi satt oss i bilen så tittade vi bak efter honom men då var han borta. Med andra ord; han hade nog rätt bråttom in i affären för att köpa något att mätta magen med för sina pengar.

Se så lite det krävs för att göra en människa glad. Men ändå har folk inte "tid" eller "ork" för att hjälpa till med några enstaka kronor. Den dagen jag blir så kall och obrydd att jag gör som alla dessa människorna gjorde; ignorerade honom, den dagen kan jag inte heller kalla mig själv för människa för det är fan inte humant att se en av sina medmänniskor stå och svälta på det viset.

Svenska folket borde skämmas!!

Jag går och lägger mig med huvudet högt med vetskapen om att jag gjort en god gärning. Jag har gjort en människa riktigt glad idag. Och det värmer hela mitt hjärta!




En tankeställare till alla er snåla & upptagna jävlar där ute...

"What you give is exactly what you receive"