Fy fan så gott jag sovit inatt. Jag sover visserligen gott alla nätter, men det är bara på helger jag känner mig utvilad. Sover alldeles för få timmar på vardagar.. får försöka få ändring på det.

Från det ena till det tredje så kan jag ju upplysa er om att det regnar och blåser som fan ifall ni missat det.
Men det är nice. Finns inte mkt som toppar känslan av att vara inomhus i värmen och höra ovädret på andra sidan fönsterrutan.

Tänkte att jag skulle lira lite Super Mario World &Mario Kart idag. Riktigt längesen :)



"That awkward moment when you’ve got a stuttering problem and Siri cuts you off because she thinks you’ve stopped talking."

Priceless :)

Jag har många gånger tänkt på om jag ska skriva en bok. Nu blev jag sådär väldigt udda igen som kommer med galna idéer, jag vet. "Vadå? DU, skriva en bok?" Jag förstår precis vad ni menar. Har svårt att se hur jag skulle få detta att ske, men man kan ju i alla fall önska, eller hur?

Jag är inget speciellt fall som alla kommer vilja läsa om, men jag känner samtidigt att jag har så jävla mycket jag vill få ut. Dels för att bara få kräka av mig precis ALLT som hänt under de senaste 25 åren, och dels för att någon annan kanske känner igen sig i min historia?

Jag brukar inte berätta personliga/tragiska saker för folk, dels för att jag inte vill ha deras pity och för att jag inte känner att det är relevant att de behöver veta, och dels för att jag vet hur mkt skitsnacket går om man berättar något personligt om sig själv. Jag har gjort misstaget en gång. Då blev jag kallad lögnare. "Som hon ljuger, hon säger bara så för att verka speciell."
Vad är poängen med att berätta en påhittad historia om en tragiskt upplevelse eller en taskig uppväxt? Varför skulle jag överhuvudtaget vilja att någon skulle tycka synd om mig? Vad skulle jag vinna på det? Jag skulle ju i så fall VILJA bli sedd som ett offer om man drar en snyfthistoria om något som inte har hänt. Och det vill jag verkligen inte. Som sagt, jag vill inte ha någons pity. Snarare tvärtom. Skulle jag berätta om någon hemsk händelse jag varit med om så hade det varit för att visa att jag lever och är stark i dagsläget och att man kan klara sig igenom de flesta av livets alla motgångar.

"Ett leende betyder inte alltid att man är glad, utan att man är stark nog att le även när det gör ont."

Jag har sjukt mkt på lager som ibland kan bubbla över som i sin tur leder till att jag oftast hamnar här och skriver av mig på bloggen.

Har blivit utskälld för att jag är för butch tydligen. Jag är tjej och jag röker, snusar, dricker öl, går alltid omkring i myskläder, svär, är tatuerad & piercad, tycker att idol är ett jävla skitprogram och gillar reptiler.
Detta var tydligen inte ok. Någon som har ett par klackskor och ett rött läppstift att skänka mig?

Snackade med Tjolle innan och hon gillade inte att jag börjat snusa igen för nu är jag mer kille än tjej :p Och dessutom gillar jag inte Idol längre så därför är jag dum. Och butch. :)

Har lovat henne att se "The Voice" idag så jag får väl göra det. Då blir jag kanske mer tjejig i hennes ögon igen ;) Ciao!