En dag kommer jag inte fattas någonting längre. Jag är tacksam för det jag har och jag älskar min stora kärlek, men en dag kommer jag vara helt komplett.

Mitt hjärta gråter, men jag ser ljuset längst bort i tunneln. Allt kommer snart att bli bra igen.

H - Du ser till så att det där leendet finns på mina läppar varje dag. Utan dig är jag ingenting.
Du gör livet värt att leva ♥

Idag träffade jag den omtalade kompisen som jag skrev om igår. Det var trevligt på ett sätt men kändes inte helt bra. Jag kanske delar med mig av för mycket information om det här men just nu skiter jag i vilket. Ingen av er känner honom ändå och ingen vet vem jag pratar om så det kan ju kvitta...

Han hämtade upp mig och vi stack till Madde's och fikade och snackade skit. Som sagt, det var kul tills han drog upp en massa gamla saker. Han & jag har aldrig varit ett par men det har varit lite "romans" inblandat men det var måååånga år sedan och jag trodde inte att han skulle dra upp sånt gammalt groll men det gjorde han och det fick mig att känna mig lite obekväm. Dels för att jag inte ville träffa honom för att prata om sånt och dels för att jag har en sambo som jag är tok-kär i och aldrig skulle vilja leva utan. Även om jag inte gjorde något fel så kändes det nästan som att jag satt där med ett ex och var otrogen. Sån känsla var det... usch. :/

Vad är det med människor som inte kan släppa taget efter 7 år!? Det har hänt mig flera gånger. Två gånger för att vara exakt. Båda killarna säger dessutom samma saker till en som t.ex: "Alltså du fattar inte, du är fan den vackraste jag någonsin sett. Ärligt."
Skulle jag falla för det eller? Ok, gullig kommentar på sitt sätt men vad är poängen med att säga något sånt när de VET att man är upptagen?? Respektlöst. Både mot mig och min pojkvän. Gillar inte sånt. Inte alls.

En annan snubbe som dock inte varit "efterhängsen" har bara dykt upp lite då & då och sagt hur mkt han ångrade att han inte agerade på rätt sätt när vi träffades. Den killen har sambo & barn idag och säger fortfarande sånt skit till mig.

Summa kardemumma: Pull your shit together and shove it up your ass.

Fick ett samtal från ett nummer jag inte kände igen så jag svarade inte. Jag kollade upp numret utan lyckat resultat då det inte var registrerat på någon, så jag ringde upp från dolt nummer för att kunna lägga på om det var någon jag inte ville prata med. Haha, jag är sån mes när det gäller sånt :)

Jag sa: Hej.. ehm.. du ringde mig nyss. Vem är detta?"
Han skrattar och säger: Har du pengar på telefonen nu din fjant?

Herrejisses.. det visade sig vara en kompis som jag känt sedan jag var 14 år gammal. Har inte pratat med honom på flera år och jag höll på att sätta hjärtat i halsgropen när jag hörde att det var han.
Han bor i Göteborg sedan några år tillbaka och han hade lyckats få den där coola dialekten som på något sätt lät knepigt på honom, men det är väl förmodligen för att han är en fullfjädrad malmöbo precis som jag. Då låter andra dialekter bara helt fel. Jag har väl förvisso kanske fått en annorlunda dialekt sedan jag flyttade från malmö till landskrona men det är nog ingen större skillnad egentligen. Det enda som egentligen skiljer sig massvis är att här i LA säger man "mä" istället för "med" och det håller jag på att kräka på varje gång jag hör någon säga det. Haha. Jag tror inte att jag blivit så pass smittad att jag är så hemsk att jag säger MÄ jag också. Hoppas inte det i alla fall.

Anyway, han kommer hit imorgon och han insisterade på att jag inte skulle äta lunch i skolan imorgon så att vi kunde gå och käka när jag slutat 12.30. Ska faktiskt bli skitkul att träffa honom. En vän som hängt med i alla karuseller jag varit med om och som har ställt upp i vått och torrt, dag som natt. Har aldrig tvivlat på hans vänskap och det känns lite overkligt att träffa honom imorgon!

HEJ! Nu är jag här igen :) Jag vet, det har tagit mig en jävla tid och ni har säkert saknat mig massor <3 Haha

Idag har varit en crazy day.. jag gick upp och skulle till skolan när Tjolanta ringer mig. Jag gör mig i ordning samtidigt som vi snackar och jag ser mig i spegeln och får en smärre panikattack på min lugg som levde sitt eget liv så jag fick dra igågn plattången en snabbis. Jag sticker hemifrån och när jag väl sitter på bussen och har kommit ungefär halvvägs till skolan så slår det mig: "FAN! Stängde jag av plattången?"

Jag kunde inte släppa tanken och jag vågade inte chansa så jag åkte resten av vägen till skolan och sprang in till min mattelärare och sa att jag var tvungen att sticka hem och kolla så att det inte brann hemma hos mig :p

Marie kom och hämtade mig på studs och körde hem mig till min ickebrinnande lägenhet. *exhale* Som tur var så hade jag stängt av plattången men man vet fan aldrig så det var ju ändå tur att jag stack hem och kollade. Men jag åkte tillbaka till skolan och avlutade dagen :)

Senare vid 19 ska vi till L och kolla på hennes gamla lägenhet som hon ska hyra ut till R :)


Toodles!