Do you think about me when you're all alone? The things we used to do, we used to be? Do you think about me when the crowd is gone? It used to be so easy, you and me. When you need a way to beat the pressure down, when you need to find a way to breathe.

I could be the one to make you feel that way.
I could be the one to set you free.

Du springer aldrig ifatt när jag väl är där. Jag vill inte tänka framåt, men är livrädd att fastna här. Nu kan det vara för sent att säga som det är. Jag vet att det är svårt över telefon, men när jag har dig nära vill du därifrån. Jag vet att du har tänkt, men berätta hur du mår? Jag försöker träffa andra men det är inte så lätt. Jag har försökt att tänka bort dig på alla sätt. Det är dags att lägga på, men att stanna känns så rätt.

Jag vill ha dig nu som jag hade dig förut <3

Sen en tid tillbaka har jag känt mig svag och försökt att vara nån till lags. Ja, man kämpar för en plats som passar både här och där och snart har man glömt vem man är. Sen en tid tillbaka har jag varit tyst och försökt att känna efter hur det känns. Ja, man gör som alla andra och försöker att bli van, men jag har tröttnat på att vara likadan. Sen en tid tillbaka har jag tänkt såhär och insett att jag måste börja om.
Ja, jag har kämpat för en plats som passar både här och där, men snart ska jag hitta den jag är.

Shit pommes, allt har gått i räsorfart. I onsdags bestämdes det att jag skulle byta trean mot en tvåa och i lördags slog vi slag i saken, så nu sitter jag i en ny lägenhet på docentgatan. Väldigt fint och jag har Tjolle rakt över gatan så det känns ändå bra även om det är en sjukt bitterljuv känsla. Det var riktigt jobbigt att lämna trean och alla otroliga minnen.. fy fan vilken underbar sommar jag hade där!

Men nu är det dags att vända blad, och förhoppningsvis kan det bara bli bättre på nästa sida.


It took a long, long time to get here, it took a brave, brave girl to try.
It's been a while, I'm not who I was before. I don't need your opinion, I'm not waiting for your "ok". I'll never be perfect but at least now I'm brave. Now my heart is open and I can finally breathe. I got this. I found me.

Det slog mig alldeles nyss att livet i sig är jävligt problematiskt. Även om jag redan visste det, så blev det aningen större nu. Ligger här i sängen med laptopen och filosoferar lite och har så svårt att förstå vad som egentligen hände? Någon som kan svara på det?

För ett halvår sedan så flöt allting på och jag kan uppriktigt säga att jag var lycklig och trivdes som fan med livet. Men idag? Not so much. Även om jag är glad för de guldkorn jag har i mitt liv, så känns det som att skiten runt mig väger tyngre för tillfället. Jag hade dock aldrig klarat detta ensam, så jag är evigt tacksam för alla som finns! Jag kommer komma tillbaka, jag kommer finna mig själv igen en dag, det vet jag, men just nu så känns det så himla långt bort. Jag har inget tålamod. Jag vill vara mig själv, jag vill vara färdig och jag vill komma någonstans NU, inte sen.

I know that it's a wonderful world but I can't feel it right now.

I thought that I was doing well but I just wanna cry now


.

Then we'll fly until there is no end.

 

Allting är åt helvete och jag kan ärligt säga att det hade varit skönt om man bara kunde försvinna. Nej, jag tänker inte slasha sönder mina handleder, men det hade varit så jävla underbart att bara få försvinna tills allting var löst. Men problemet är ju att det inte finns en jävel som kan lösa det ÅT mig.
Nu när jag bor ensam så innebär det att allting blev dyrare, och pengarna räcker fan inte till ens.

Mitt liv kunde verkligen inte sugit håradre än vad det gör just nu. Snälla, skjut mig?

Har länge tänkt på att börjat plugga och min plan var att börja med min socionomutbildning till hösten. Men det innebär att jag kommer ha ännu mindre pengar än jag har nu. Hur jävla sjukt är det inte att man inte ens har råd att gå en utbildning för att skaffa sig ett bättre betalt jobb?! Det är rätt galet att man jobbar mer än 80% och inte tjänar tillräckligt med pengar för att ens kunna betala sina räkningar. Sinnessjukt.

En ny billigare lägenhet är inte lätt att hitta heller, och t.o.m den sunkigaste 1:an är för dyr för min överdåliga ekonomi. Det bästa hade varit en inneboende, men man vill ju inte bo med vem som helst heller. Ska ändå dela mitt hem med en annan person, och då måste det liksom vara någon jag känner sedan tidigare med tanke på att jag har djur också.

På toppen av alltihop så skulle Bella klippa mitt hår innan. Frågade henne om hon kunde klippa topparna och hon sa ja och jag lovade att inte bli sur på henne om det skulle gå åt skogen. Trodde dock inte att det skulle bli såhär illa. (Nej Bella, jag är inte sur på dig!) Haha :p Men hädanefter fortsätter jag göra det själv iaf! Så nu är det hackigt och så, men skitsamma. Det växer säkert ut så det inte syns! Får se lite galen ut, men det passar min sinnesstämning nu också så det går ju hand i hand.

Nej fuck detta, nu måste jag fan hitta på något att slå bort alla dessa deprimerande tankarna med. En film kan nog lösa de flesta problem!


Förresten, vet ni någon som är intresserad av att byta sin 1:a eller 2:a mot min 3:a så säg till!

Adios amigos!

Apologies, I'm not myself but I can guarantee that when I get back, you won't believe that you knew me well. Don't wanna think about it, I'm fucking tired of getting sick about it.

Now stand back up and be a man about it and fight for something, fight for something, fight for something!

Don't you move, can't you stay where you are, just for now?
I could be your perfect disaster, you could be my ever after.